alexandraabjorklin

Igår var jag troligtvis med om en av de jobbigaste stunderna i hela mitt liv. En minut som annars går så fort kändes nu som 100 år och känslorna som gick igenom kroppen och tankarna som flög runt i huvudet när vi stod där tillsammans mitt på planen går inte att beskriva med ord. Hans härliga skratt och hans stöttande ord, hans skämtande och varma hjärta. Han trodde på oss alla och stöttade oss till tusen. Livet är orättvist och att en så älskad och omtyckt man som Bengt fick lämna oss så tidigt är ännu ett bevis på att livet är just orättvist.

Jag är stolt över att ha haft honom som tränare under flertalet år och jag är stolt över mina lagkamrater som verkligen kämpade sig igenom gårdagens match med gråten i halsen. Starkt gjort och det är fint att se hur alla stöttade varandra både på planen och på läktaren. Ännu ett bevis på hur stor Bengt var för Hällbo IF handboll och hur mycket han betyder för oss alla.

Matchen i sig var inte välspelad vilket är självklart med tanke på under vilka omständigheter den spelades, men vi kämpade oss igenom den tillsammans och vann. Matchen spelade vi för Bengt och nu ska vi tametusan fläska på i seriestarten på söndag, den ska vinnas!